Serieteket behåller Tintin. (Och det gör TioTretton också.)

Nu hann Kulturhusets chef med att göra en pudel innan Serieteket hann med att komma in i debatten, men vi vill gärna framföra vår mening om detta i alla fall.  

Det handlar alltså att man idag på Dagens Nyheters förstasida kan läsa om hur Kulturhuset och Kulturhusets chef rensar ut Tintin från biblioteken, med hänvisning till att serien förmedlar rasstereotypiska bilder. En sanning med modifikation – det är bara från barn- och ungdomsbiblioteket TioTretton som de rensas. Initiativtagaren Behrang Miri är inte heller Kulturhusets chef eller bibliotekschef utan konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten. Serieteket – som är ett vuxenbibliotek – behåller utan tvekan alla sina Tintin-album på klassikerhyllan.

Generalisera mindre. Tintin i Tibet är inte Tintin i Kongo.

 

Vågorna har redan gått höga i den efterföljande kulturdebatten och Serieteket ska givetvis vara närvarande i diskussionen – både i egenskap av serierelaterad kulturinstitution och som TioTrettons närmaste granne i Kulturhuset.

Serieteketpersonalens ståndpunkt – med vårt eget bibliotek som utgångspunkt – är glasklar: någon utrensning av böcker kommer inte att förekomma hos oss. I egenskap av ett vuxenbibliotek är inte vårt uppdrag att tillhandahålla enbart ”uppbygglig” litteratur. Vi har serier och konstböcker som innehåller en mängd referenser till gångna tiders – och för den delen samtidens – rasism, sexism, homofobi, våldsmentalitet, kolonialism och så vidare. Dessa verk har vi i vissa fall i vårt bestånd för att de är av historisk betydelse, i andra fall för att våra låntagare efterlyser dem, i ytterligare fall för att de har andra kvaliteter och förtjänster som står som motbalans till det problematiska innehållet. I fallet Tintin hävdar vi att alla dessa tre argument är aktuella, med kvalitetsargumentet som det främsta. Oavsett vad vi tycker om serien Tintin tror vi dock inte på att rensa ut all kultur som inte är ”god” eller som påminner om gamla (eller nya) tiders rasism från verkligheten. Ett samhälle som glömmer sina misstag kommer att göra dem igen, var det någon som sa. Vi tycker att det är viktigt att behålla forna tiders bilder och istället prata om dem. Fördöm gärna stereotyperna och fördomarna, men använd dem som föremål för diskussion hellre än att radera dem.

Med det sagt håller vi inte med dem som hävdar att det här är ett exempel på statlig censur eller jämför det med bokbål. TioTretton är ett specialbibliotek och en kulturinstitution som till stora delar väljer sin egen inriktning. De har inga krav på sig att tillhandahålla allt som är populärt. Det är helt och hållet deras eget prerogativ att välja om de vill ha Tintin på hyllan eller inte, liksom de har rätt att välja bort Kafka, Astrid Lindgren, Stina Wirsén, Enid Blyton eller Britney Spears. Den andra biten är att vi definitivt har förståelse för Behrang när han talar om exotism och orientalism. Mängder av klassiska barn- och ungdomsböcker är späckade med stereotyper som påverkar oss alla och den bild vi har av det främmande. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, Stockholm är en mångkulturell stad och TioTretton ett mångkulturellt bibliotek för barn och ungdomar i åldern 10–13 år. Och ett argument kan definitivt föras för att tioåringar med afrikanskt ursprung ska slippa möta böcker med ”blackfaces” och ”negerkungar” på sitt eget bibliotek. Att muslimska tolvåringar ska slippa att ständigt möta bilden av araber med kroksablar som säger ”Vid profetens skägg!”, åtminstone på ett ställe som riktar sig direkt till dem. Debatten om rasistiska stereotyper är ett omfattande ämne, som vi inte ska fördjupa oss i här. Vi hänvisar till andra som summerar problematiken bättre:

• http://debatt.svt.se/2012/09/12/vita-antirasister-maste-forsoka-se-mer-an-sig-sjalva/  
• http://nojesguiden.se/blogs/amat-levin/neger-eller-choklad

Lika övertygade som vi är att vi inte får rensa ut alla spår av stereotyper från samhället i stort, lika övertygade är vi om att barn- och ungdomsbibliotek måste vara försiktiga med vilka stereotyper de tillhandahåller. Vi skulle inte ha rensat bort böcker på samma sätt som TioTrettons personal gjort. Men definitivt kan vi säga att ett album som Tintin i Kongo inte till varje pris måste finnas på TioTretton (och faktiskt så fanns just det albumet där inte heller innan den här utrensningen gjordes).

Problemet som vi ser det är att TioTretton sköljer ut barnen med badvattnet. Om vi ponerar att det finns god anledning att rensa ut stereotyper från barnbiblioteken så kan vi förstå varför man gallrar Tintin i Kongo. Vi kan någonstans förstå om även Koks i lasten, Krabban med guldklorna, Faraos cigarrer, Tintin i Amerika och några till ifrågasätts med tanke på den bild som förmedlas av olika etniska grupper. Däremot är det för oss totalt obegripligt varför man rensar bort exempelvis Castafiores juveler som behandlar romernas utsatta situation, eller Blå lotus som är en lysande skildring av Kina på 1930-talet.* Eller alla de andra tjugotalet Tintin-album som inte förmedlar rasstereotyper eller orientalism. Det är generaliserande och det känns både ogenomtänkt och okunnigt. Att Behrang i DN-intervjun väljer att exemplifiera Tintinproblematiken med att albumen innehåller ”araber på flygande mattor” vittnar om olycklig okunskap. Den som läst ett fåtal Tintin-album vet att någon sådan fantastik inte förekommer där – möjligen har man förväxlat den belgiske journalisten med svenske Ture Sventon.

Vi håller fullständigt med om att innehållet i vissa Tintinalbum är problematiskt, bör debatteras, och kan till och med förstå om vissa av dem tas bort från barnbibliotek – även om vi inte är säkra på att det är den rätta vägen att gå. Att kasta ut allt tycker vi är extra olyckligt då Tintin är en serie med fantastiska kvaliteter – och i senare album, humanistiska inslag  – som vida överskuggar den rasism som man kan hitta i en handfull album. Att Pippi Långstrump i Söderhavet inte granskas på samma vis som Tintin – trots att negerkungen Efraim Långstrump där koloniserar Kurrekurreduttön på ett klart mer explicit vis än vad Tintin någonsin gjort – påvisar nog bättre vad det här handlar om: vissa kulturyttringar (=hyllade barnböcker av Sveriges nationalhelgon) är oantastliga, medan andra (=tecknade serier) är tillåtet villebråd för utrensning.

Serieteket har som sagt inga planer på att kasta ut sin Tintin-samling. En aning ironiskt är det att vår Tintinhylla befinner sig ett par få meter från entrén till TioTretton, vilket innebär att deras besökare bara behöver gå tio steg för att ändå få tag på de Tintinböcker de vill läsa.

Medan vi skriver detta nås vi av nyheten att Eric Sjöström och Behrang Miri nu kommit med det vettiga beslutet  – man låter Tintin finnas kvar på TioTretton. Vi ställer oss fullständigt bakom detta.

Ola Hellsten, bibliotekarie Serieteket
Anders Lundgren, informatör Serieteket

 – – –

[* ADDENDUM: Vi har under dagen fått reaktioner på de ”goda” exempel vi framhåller i texten. Och vi får erkänna att det är olyckligt formulerat av oss – vi vill alltså inte påstå att Blå lotus eller Castafiores juveler är helt fria från rasstereotyper. Det är de inte. Däremot vill vi framhålla att berättelserna som helhet är komplexa och innehåller många rent antirasistiska element.]