Serieteket har varit i Amsterdam. Hela Serieteket? Nej, men två av oss åkte i alla fall dit i förra veckan. Plus ytterligare tolv biblioteksanställda från våra syskonbibblor Plattan och Film & Musik i Kulturhuset. Anledningen till resan var att Bibliotek Plattan fick Stockholms Stads förnyelsepris förra året och prissumman blev grundplåten till en studieresa för hela personalen. Eftersom Serietekets och Film & Musiks personal också arbetar regelbundet i Plattanbibblan inkluderade priset även oss.
Tre dagar i ett mestadels regnigt Amsterdam. Tätt och intensivt umgänge mellan fjorton mycket olika personligheter. Övernattning på ett hotell som påminde om ett andra klassens vandrahem. Och alldeles förträffligt trevligt, tyckte jag själv åtminstone.
Man måste älska en stad som skyltar med Adam West i sin gatumiljö.
Ett antal yrkesmässiga studiebesök av olika slag hann vi med. Själv besökte jag filminstitutets museum Eye, deras filmbibliotek, samt det enorma folkbiblioteket i Almere utanför Amsterdam. Min kollega Anders var som alltid lite mer försigkommen, han bangade Almere men hann istället med en resa till Utrecht, där han bland annat upplevde Museum Speelklok, ett museum för självspelande instrument.
Jaha… Almere.
Almere var vi till en början inte så imponerade av – synbarligen ett grått och kargt hedlandskap med hundratals – kanske tusentals – parkerade bilar var man än såg. Efter att ha konsulterat några kvinnor i gula västar insåg vi dock snart att vi hade gått av på fel station. Det Almere vi befann oss i var inte Almere (City) dit vi skulle. Vi fick snällt stå och vänta på nästa tåg. Då vi frågade var alla parkerade bilar kom ifrån fick vi svaret att det just nu pågick Nederländernas största hemmafrukonvent på stranden i Almere.
De nieuwe bibliotheek i Almere (City).
Nya biblioteket i Almere (City) var imponerande i sin arkitektur, sin storlek, sin ordning och sin renhet. En så dammfri miljö kan Kulturhuset bara drömma om. Däremot fick jag känslan av att de inte jobbade lika passionerat med sitt mediebestånd som vi. Deckare staplade på höjden i höga travar, var det bestående intrycket jag fick från stället. Förvånade blev vi också över att de hade så få besökare – fem, sexhundra på en välbesökt dag, fick vi veta. Och då är bibblan ändå ett kombinerat folk- och universitetsbibliotek. Det kan ha att göra med att de nederländska lånekorten kostar trehundra kronor om året, men siffran verkade ändå låg för ett sådant prestigeprojekt.
Filminstitutet Eye och deras museum var däremot imponerande på alla vis – både arkitektoniskt, storleksmässigt, innehållsmässigt, mysfaktorsmässigt etc. När vi var där pågick en utställning kring ”found footage” – d.v.s. upphittade eller ”stulna” filmsnuttar som sattes i en ny kontext. Jag är vanligtvis ingen stor vän av installationer med rörliga bilder, men här blev jag faktiskt imponerad. Ett par av verken var rent hisnande fina.
T.v. Serietekets Anders Lundgren. T.h. Erik Kriek.
Torsdagens stora begivenhet för oss Serieteketanställda var mötet med serieskaparen och illustratören Erik Kriek och studiebesöket i hans studio. Kriek visade sig vara en mycket trevlig karl, som ställde upp på intervju och fotografering och som dessutom skänkte ett ex av sin senaste Lovecraft-seriebok till Serieteket. Definitivt en kontakt att vårda inför nästa upplaga av Stockholms H.P. Lovecraftfestival och kanske SIS13. Mer om mötet kommer inom kort på podcasten Hög av serier.
Några seriebutiker hann vi givetvis med också – de trevliga affärerna Go Joker och Henk och den legendariska Lambiek (även innehavare av Lambieks museum och nätencyklopedin Lambieks Comiclopedia). När vi berättade att vi kom från Serieteket i Stockholm tog Lambieks personal emot oss med öppna armar och kall öl.
En vänlig själ kom och fotograferade oss med en polaroidkamera i en av våra bästa stunder.
Det blev även en del restauranger, kaféer och barer mellan studiebesöken, men det behöver vi kanske inte göra några djupare neddykningar i. Några s.k. ”kaffebutiker” besöktes inte, men den intellektuella nivån blev stundtals hög ändå, som den plägar bli bland bibliotekspersonal. Några representativa utdrag från resans samtal:
”Allt är sämre i utlandet, så är det ju bara.”
”Nej, lite tantrasex på det här, så…”
”Fan vad det är gott med vatten. Det är sånt man alltid återkommer till… vatten och potatis.”
”Dags för vuxenpannkaka!”
Min egen största lärdom från resan är nog att både ”brandslang” och ”leverpastej” heter likadant på nederländska som på svenska.
En riktigt givande och rolig tripp, tycker undertecknad. Vi tar gärna emot ett nytt förnyelsepris inom kort.
/ola
